Visuell kommunikation

Visuell kommunikation innebär hur man i praktik, genom visuella medier i ett visst sammanhang, vill nå fram till en publik med ett specifik budskap och därmed få en respons. Bilder, och musik, är universella språk som talar direkt med publiken och appellera till våra inre känslor. Bilden är inte beroende av det verbala språket för att kommunicera fram en mening men innehåller ofta symbolik och dramatiska element för att nå publiken.

Visuell kommunikation handlar om dig och om din musik. Här får du fundera över ditt eget varumärke, vad vill du berätta, hur och var vill du synas? Vilka signaler skickar du ut? Du får testa dig fram under kursen men det är en uppgift som kommer att följa med dig under resten av din karriär eller i alla fall under den tiden du vill synas genom olika medier. Musik associeras med en berättelse. Denna berättelse ska vi ge liv genom fotografi och filmmedia.

Produktionflöde inom visuella medier är under ständig utveckling. För några år sedan fanns inte Facebook, Snapchat och andra webbbaserade sociala medier. En gång i tiden lärde jag mig webbdesign då skulle man kunna html kodning och sedan css. Jag lärde mig ett program som heter ”Director” för att skapa interaktiva berättelse. Programmet ”Flash” var också populär men när Apple inte ville ha plugin på webbsidor så försvann det.

Men Photoshop och Indesign och Final cut finns kvar. Kunskap om ljussättning, komposition och färglära är lika aktuell då som nu.  Vi diskuterar bilden verklighetsanknytning, nyhetsbilder, dramaturgi, analys och bildkontext. Jag vill gärna förankra kursen i film och foto bakåt i tiden för att förstå vår samtid. Jag hoppas att vi kan diskutera detta vidare.

Verklighetens effekt
En del av fascination med fotografi och filmer är att de förfaller verkliga. Samtidigt  är de mer än så. Att se på bilder eller film är, i det här avseende, besläktad med att drömma eller dagdrömma. Glansiga ytor, briljanta färger, realistiska kameraåkningar eller drönare höga vinklar förstärker vår upplevelse. Det är häpnadsväckande lik världen vi känner till men ändå mer ordnad och sammanhängande.

En annan orsak är ljuset som strålar och förför oss. Vår skärmkultur är en bra bevis på bilden attraktionsförmåga. Biografen stora dukar bidrog till filmen popularitet under hela förra sekel. Sedan kom TV in i våra privata rum. Dataskärmar och vår tids skärmar i Ipad och mobil har skapat en ny parallell verklighet utan historiskmotstycke.

En tredje fenomen som är specifik till bilden är perspektivsystemet. Genom att införliva betraktarens synfält i bilder, får denne att känna sig den enda mottagare av den framställda informationen. Det kallas för individuell effekt.

En fjärde orsak till fotografin popularitetet och utveckling är att det är så enkelt och spontant att trycka av och ta en bild på mobil eller i en annan kamera för att få fram resultatet direkt. Sen kan man ta en ny bild som kanske är änu bättre och ännu en…


En värld utan bilder.
Under tidigare sekel så levde stora delar av våra samhälle utan bilder och representation. Från jordbrukssamhället fram till fotografiets födelse på 1850- talet hade allmänheten få bilder att beskåda. Det var väggbonader och egna dekoration i hemmet, skulpturer i stadsmiljö och kyrkmålningar. Det var nog bara på slott och herrgårdar det fanns tavlor och porträtt.

2_bildkommunikation


I solidaritet med fotografersstreck, publicerades flertal dagstidningar i frankrike utan bilder.

I och med fotografiet och negativets uppkomst har bilden kunnat reproducerats i det oändliga. Den första bilderna från ett krig är från Krimkriget år 1853. Innan dess fanns inga ”bildbevis” från krigets fasor. Det nya mediets estetiska och tekniska dimensioner blir lika intressant som dess sociala och humanistiska möjligheter.

Adenko_studio1920_85.jpg

Nyhetsbilder
Från 1900-talets början så blir nyhetsbilder en självklarhet och allmänheten har kunnat ta del av den information som bilden kommunicerar. Inom journalismen hävdas det sakliga ha en överlägsen kraft. Nyhetsbilder syfte är att informera och visa verkliga händelser på ett tydligt och sanningsenligt sätt. Nyhetsbilderna sammankopplas oftast med text. Kravet med försäljningssiffror ökar trycket på fotografen att “skapa” dramatiska bilder. Under lång tid har kvällstidningarna haft en starkt visuell framtoning med många och stora bilder.

Nyhetsbilden har ökat i betydelse men dess ställning har samtidigt försvagats. På ett flertal mediehus minskar bildredaktionerna och skrivande journalister får nu ofta uppdrag att fotografera. Här finns det även visa faror. Digitala bilder kan retuscheras och sprida falska nyheter. Video har antagit en given plats också i nyhetsrapportering.

Reklam
Reklamvärlden utnyttjar och spelar också tydligt på det här märkliga tillståndet mellan bilden och verklighet. Reklambilder har som mål att sälja en produkt och att öka försäljningen och detta utmanar etiken i reklambilder eller reklamfilmer. Fotografierna som skapas i reklamsyfte är ofta mångtydiga, särskilt när det handla om varumärkets positionering.

Bilderna är inte alltid sammankopplad med själva produkten man säljer en livsstil.  Fotografin är underordnad reklambyråer och dess kunder.

Adenko_studio2000_14.jpg

I reklamsammanhang försöker man alltid att hitta någonting i produkten som man kan dramatisera. Ett annan sätt att kommunicera bygger på delaktighet från publikens sida. Genom att skapa emotionella upplevelse så bygger man en relation till sin publik. Upplevelsen av en personlig känsla, en bearbetning av intrycket samt en reaktion eller ett slags gensvar.

mao-1.jpg

Propaganda
I samma anda som reklambilder så försöker propaganda bilder att ge sken av “sanning”. Dessa förvrängda verklighetsskildringar kan påverka en hel nation och en stat kan rättfärdiga deras ideologi i förhållande till ett annat samhällssystem.
Dessa bilder har används av flertal mer eller mindre totalitära regeringar t.ex under andra världskriget, kalla kriget och även just nu i pågående konflikt med två helt annorlunda sätt att skildra verkligheten.

Adenko_studio1920_williamsburg

Sociala bilder
Utvecklingen av mobiler, digitala kameror samt Internets globala scen har gett den fotografiska bilden nytt sändarkontext  och nya användningsområden. Bilderna på internet används numera som sociala länkar. Vi delar bilder med varandra med omedelbar verkan. Kameran har blivit ”minnenas maskin” och mobilkameran används som anteckningsbok.

Vi fotograferar som aldrig förr och till och med etablerade media koncern utmanar oss att skicka våra egna bilder av större evenemang. Numera är vi inte längre konsument av information utan vi deltar och bidrar själva till informationsflödet.


Showcase: Cure-a-Phobia. Syns man så finns man.

Adenko_studio1920_CUREAPHOBIA
2014-02-15 13.02.22
1779262_434673479969315_1381799283_n
cc.jpg


Analys 2: Analys av valfri långfilm enligt
en dramaturgiska modellen

1. Premiss: filmens budskap. Helst bara en mening

2. Resumé: en sammanfattande kort handlingsbeskrivning. En precisering av premissen.

3. Anslag: ska vara kort och tydlig, huvudkonflikten presenteras, huvudpersonen försätts i underläge, skapa intresse hos publiken.

4. Presentation och fördjupning: går ofta in i varandra. Vem är hjälte (antihjälte), vilka är onda. I fördjupningen lär vi känna dem ännu bättre. Karaktärerna kan delas upp i

a) Den drivande karaktären: en ackumulator (motor) i handlingen. Sätter oftast igång och avslutar filmen.

b) Antagonisten: motpol till den drivande karaktären. Han/hon segrar eller besegras av den drivande karaktären.

c) Huvudkaraktären (protagonisten): genomgår störst utveckling: hjälten som vi ska kunna identifiera oss med. Modig, handlingskraftig och lojal.

d) Skuggroller och kontrastroller. Kontrastrollens uppgift är att belysa huvudkaraktärens utveckling och också själv utvecklas.

5. Närmaste relation vars uppgift är att få oss i publiken att lära känna en karaktär bättre, också att hjälpa denne att utvecklas (mentorskap). Denne fungerar enbart i relation till någon annan.

6. Konfliktupptrappning: huvudkonflikten och delkonflikterna intensifieras.

7. Konfliktlösning: den avgörande striden (nyckelscenen). Här avgörs filmen. ”Point of no return” = klimax utan återvändo.

8. Avtoning: i och med konfliktlösningen är filmen egentligen slut, men avtoningen är tillsatt för att vi i publiken kan pusta ut och att känna triumf eller sorg med karaktärerna.



Kontext
En bild uppträder aldrig ensam utan i en viss kontext och oftast i samspel med text och rubrik. I bildsammanhang brukar man skilja på bildens inre och yttre kontext och på sändarkontext och mottagarkontext. Detta är viktig att kunna för att senare kunna analysera och läsa av ett fotografi.

Inre kontext
Till bildens inre kontext räknas allt som är en del av bildrummet. I ett fotografi betyder det allt som fanns framför kameran när bilden togs. I den inre kontexten ser vi hur elementen har arrangerats och strukturerats. Till exempel komposition, bildriktning och ljussättning.

Vad förmedlar de olika komponenterna som bilden är uppbyggd av?
Vilka tecken eller associationer innehåller den?

Yttre kontext
Till bildens yttre kontext räknas bildtexter och annan information som presenteras i bildens närhet och på bildens yta och som påverkar hur bilden ska tolkas.

I vilket sammanhang uppträder fotografiet och hur används det?

Sändarekontext
Sändarkontext avser det sammanhang som omger sändaren av en bild. Vetenskapen om sändaren påverkar vår tolkning av ett budskap. Till exempel tidningen, tevekanalen, företaget eller organisationen som står bakom. Genom att fundera över sändarkontexten kan man ofta finna bildens syfte eller tänkta budskap. Sändarkontexten för en Nordea-reklam är ursprungligen Banken och koncern Nordea.

Mottagare
Alla läsare, tittare eller lyssnare har olika bakgrunder som medför att de tolkar tecken eller kombinationerna av dessa på olika sätt. Mottagarnas slutgiltiga tolkning beror helt och hållet på vilka kunskaper de har, deras tidigare erfarenheter, vilken kultur man kommer ifrån mm.


Punctum
Punctum är ett begrepp som myntades av den franske forskaren Roland Barthes. I sin bok ”La chambre claire” (”Det ljusa rummet”) talar han om punctum och dess motsats studium som två sätt att uppleva bilder. 

Det intressanta med Barthes upptäckt är att han som analytiker påstår att punctum inte kan finnas genom en särskild analys.  I sin bok beskriver R. Barthes punctum som känslan av att någonting i bilden attackerar medvetandet och skjuter pilar genom den annars släta bildytan. Det är elementet som sticker ut och rycker tag i betraktaren. Det handlar ofta om en liten detalj i bilden som fångar intresset, väcker känslor och fastnar i minnet långt efter att blicken lämnat bilden i fråga.

Punctum är inte en del av bilden, utan en upplevelse som föds i betraktarens medvetande, högst subjektiv och personlig. Vissa bilder som anses särskilt starka, väcker punctum hos flera människor, men enligt Barthes teori ligger punctum helt utanför fotografens kontroll och skapas efter betraktarens egen världsbild och tidigare upplevelser.

Att finna ett punctum i en bild kan ske snabbt, men ofta krävs det en viss ansträngning hos betraktaren. Det är ofta svårt att sätta fingret på bildens punctum och i betraktande stund är det svårt att bedöma. Det är först i efterhand, då insikten om vilken detalj som hänger kvar i tanken som begreppet klarnar och växer i styrka.

Punctum i en bild kan upplevas både positivt och negativt. Det kan vara en detalj som hänför betraktaren, som stärker bilden och gör den vacker. Likväl kan punctum verka i motsatt riktning. Det kan vara en störande faktor i en annars vacker bild. En detalj som en felknäppt skjorta, ett ansiktsuttryck eller liknande som stör bildupplevelsen. Hur betraktaren än försöker ta in resten av bilden, leds blicken till samma störande detalj. Även det räknas som punctum.


Håller bilden på att bli en “hinna” framför verkligheten?
Hur trovärdig är den digitala bilden?


Susan Sontag i boken ”fotografins estetik” att i den moderna erfarenheten måste det finnas bilder för att något ska bli verkligt. Fotografier identifierar händelser. Fotografier förlänar händelsernas betydelse och gör dem minnesvärda. För att ett krig, en ogärning eller en naturkatastrof ska framstå som angelägna måste händelsen nå folk genom de olika system från dagstidningar och tidskrifter till television och internet som förmedlar fotografiska bilder till miljontals människor.

Mot bakgrund av den expanderande bildvärlden ligger fotografins mening inte i den sociala eller moraliska agitationen, som manar oss att känna och agera, utan i en konstaterande verksamhet. Vi ser, vi lägger på minnet, vi bekräftar. Detta är ett svalare seende som pacificerar. Vi ser på varje bild mindre än sekund numera, bara för 20 år seden var siffran cirka 10 sekunder eller mer.