synopsis|storyboard

Jag vill att en film ska börja med en jordbävning och sedan öka i tempo hela tiden fram mot sitt klimax. Samuel Goldwyn (1882-1974)

SYNOPSIS
Det första vi ska göra är att skriva en synopsis över berättelsen. vad sker i musikvideon? Synopsis är en kort sammanfattning av vad din film/musikvideo handlar om. Det är en beskrivning av berättelsen, karaktärerna, genre och koncept. Synopsis finns i många olika former. Vanligtvis börjar man med ett synopsis på runt en halv A4 eller en A4 och kan sedan utveckla detta sedan stegvis till 3 sidor eller 6 sidor.

I synopsis är formen inte så konkret och detaljerad i form av platser, händelser och karaktärer. Fokusera mer på vad som sker, inte hur saker sker. Försök även hålla nere antalet karaktärer och vara väldigt fokuserad i det som utgör filmens grundläggande koncept. det ska tydligt framgå genom vem eller vilka vi upplever filmberättelsen genom.

Ett filmsynopsis  måste vara genomförtbart, dvs man ska beskriva sådant som händer och sådant som karaktärer gör, sådant som faktiskt går att filma, snarare än sådant som t.ex. vad personer tänker och känner, sådant som inte går att filma.

I filmbranschen, används synopsis som ett verktyg för att bedöma om en berättelse är tillräckligt bra för att spelas in, och för att avgöra var berättelsens svagheter finns, hellre än att göra det i ett färdigt manus.

Ett filmmanuskript kallas traditionellt en scenario och ett utkast till en sådan en synopsis.


Stoyboard

En storyboard är ett illustrerad filmmanus där filmens tagningar ritas upp på papper. Den fungerar som ett verktyg för inspelningen genom att man i förväg komponerat bilden och tänkt ut de bästa vinklarna.

När du gör en storyboard måste du bestämma vilken typ av film du ska göra. Anledningen till detta är att bilderna ska utformas på samma sätt. En actionfilm har ett speciellt bildspråk medan romantiska filmer har ett annat bildspråk. En bild visualisera dina tankar och du måste tänka i förväg på vad och hur du ska filma. Du kan koncentrera dig på ett logiskt och kontinuerligt flöde.

Storyboarden fungerar om ett redigeringsschema. Du tänker automatiskt på bildkompositionen. Du sparar tid och energi vid inspelningstillfället.  
Här kan du tänka på olika klipp och små berättelse:
-Etableringsbild som klargör situationen för tittaren.
-Variera bildutsnitt och kameravinkel (grodperspektiv, fågelperspektiv etc).
-Använd gärna annorlunda och nyskapande kameravinklar.
-Använd vinklade bilder för att dramatisera eller förstärka bilden.
-Använd mycket närbilder, bland annat för personliga ögonblick.
-Shotup/reverse shot. Samtal där ansiktet fyller en stor del av bildrutan.
-Använd många klipp, det blir både intressantare och roligare.
-Bildavsökningen – ligger motivet i efterföljande bilder rätt?
-Placera motivet rätt i bild.
-Tänk på blick- och rörelseriktningar.
-Gör inte efterföljande bilder för lika.
-Låt föremål i förgrunden överlappa föremål som ligger längre bort i bilden.
-Känning. Vi har då A i fokus men i förgrunden syns B axelparti och halva huvud bakifrån. Vi säger att vi har en när- eller halvbild på A med känning. På så vis upprätthålls kontakten dem emellan i tittarens medvetande. Detta sätt att filma är naturligtvis inte realistiskt [så ser vi inte i det verkliga livet] utan är en teknik att skapa ”dominant specularity”. Tittaren ges en onaturlig kontroll ver vad som pågår.
-kryssklippning innebär att man växlar mellan att se A och B som samtalar.

Här är en utvecklad teckad variant på en känd scen ur Iron man

Dreamworks-Storyboard-notes_02-copy[1]

Du kan rita enkla streckgubbar, med konturer av detaljer och andra saker i bakgrunden. Skriv ner kameravinklar och format under bilderna och markera dem som påminnelse om viktiga inslag i tagningarna. Har du fler skådespelare kan du markera de med A B C och D för att följa rätt person. Försök att använda dig av en rutad golv i bilden för att skapa djup och placera dina personer i bilden.

0fb2360381a1153594f5523a60e32a72

Rita gärna pilar och streck för att visa hur en person ska gå eller röra sig inom bilden. I vissa lägen tecknas både början och slutet av en scen som inkluderar en kamerarörelse.

På storyboarden bör du även skriva ner åt vilket håll personer går åt, så att att kontinuiteten bibehålls i varje tagning. Om någon i första tagningen går åt vänster kan han inte i en annan gå åt höger utan att detta visats. Skriv därför ner i storyboarden åt vilket håll karaktärerna rör sig och tittar åt.

storyboard_ideasv7-01_0[1]

Storyboard_Valia_page03[1]

Storyboard från filmer
famousframes.com kan du se mängder av exempel på storyboard från kända filmer.

http://storyboardsinc.com/boards/detail/id/237/sectionId/1

Höger klicka på bilden för att ladda er
blank-film-storyboard-template.png

Redigeringsschema

Storyboarden fungerar även bra som ett schema vid redigeringen. Du behöver inte spola fram och tillbaka för att hitta rätt bild till början. Följ bara storyboarden till punkt och pricka. Har du däremot lagt till och ändrat om scener under inspelningen kan det vara en bra idé att göra om storyboarden – eller kanske se över sina planering

Ofta räcker en outline. Vissa regissörer är dock kända för sina utvecklade bildmanus. De kan bli till riktiga seriemagasin i bildrikedom. Styrkan i ett storyboard ligger förstås i att det underlättar varierad och genomtänkt bildvxling. Bilderna tecknas i rutor och förses med korta kommentarer.


Post-it

En annan variant, till Storyboard, är att ha post-it lappar på en stor tavla, med en liknande sammanfattning av scenerna. Där man snabbt kan flytta runt, experimentera och organisera storyn på ett bra sätt. Även liknande strukturer kan skissas upp för alla filmens karaktärer, deras relationer till varandra och inte minst vilket deras dramatiska syfte är.

Då en långfilm består ganska grovt av ca 60 stycken 2 minuter långa scener, så blir detta ungefär 1-2 A4 sidor eller 60 stycken Post-it lappar.



 //Fördjupning

Outline 

I större filmproduktion sker ”preproduction” i flera delar. Ibland tar det flera år att bearbeta en manus.

Kortmanus

En bra film förutsätter ett bra manus. Manuset ger filmteamet anvisningar om hur scener ska filmas, hur skådespelare ska uppträda, om ljussättning och mycket annat. Ett effektivt manus vilar i sin tur på skicklig berättarteknik och dramaturgi. Som hjälp i den här processen så har många även ett kortmanus. Där varje scen beskrivs i en kort sammanfattande mening. Detta är även en bra metod för att se om de scener man har verkligen kan kvalificera sig som riktiga, egna, scener – eller om det mer är del av en annan scen, utfyllnad/förklaring eller dyl.

Man kan säga att en scen måste ha en egen specifik konflikt (en konflikt som är unik för den scenen) samt att det finns en tydlig riktning. Där man tydligt kan utläsa vad karaktärerna vill. I ett kortmanus ska mening vara tydlig i just detta: Konflikt, karaktär, riktning osv. Något som gör att man på ett ganska snabbt och effektivt sätt kan gå in och stryka scener som inte tillför något.

outline

När man så har hela storyn, mer eller mindre, på plats så gör man en sk outline, dvs. en mer detaljerad beskrivning av filmen. Scen för scen. Dock fortfarande – precis som synopsis  helt utan dialog. Även en outline kan vara något mer allmän i form av val av platser, scenografi, rekvisita osv. Dvs själva formen i manuset, medan man i detta skedet bör ha utvecklat även hur saker sker. Inte bara vad som sker. En outline brukar ligga på runt 20-30 sidor.

I en outline beskrivs bilder med ord, ljud och dialog anges och kommentarer om avsedd verkan vad gller stmning o.dyl. skrivs. Allt skrivs i tre spalter – kortfattat och summariskt.

Ofta räcker en outline. Vissa regissörer är dock kända för sina utvecklade bildmanus. De kan bli till riktiga seriemagasin i bildrikedom. Styrkan i ett storyboard ligger förstås i att det underlättar varierad och genomtänkt bildväxling. Bilderna tecknas i rutor och förses med korta kommentarer.

Ibland ser man kombinationer av outline och bildmanus med fler kolumner. Filmens karaktär och manus skribent pesonliga läggning styr mer än strikta konventioner.

Full body treatment

När så en outline är klar så är det dags att utforma ett Full body treatment på många fler sidor, som väl är det närmaste vi kommer ett standardiserat format, undantaget själva manuset. Detta är i princip manuset beskrivet utan dialog, med en ”scene headings” och med en full beskrivning av vad som händer i scenen, var det utspelar sig, samt en kortfattad beskrivning av tex miljöer och atmosfärer. Men, i möjligaste mån, fortfarande utan dialog. Det man främst fokuserar på att utveckla är gestaltning, dvs hur karaktärer står och går i rummet och förhåller sig rent fysiskt till varandra och miljön de befinner sig i.

Manusversionerna

Nästa steg i processen är att skriva en första version av manuset, en ”first draft”. Har man arbetat metodiskt, så går detta ganska snabbt då man förmodligen har en ganska klar bild av dialogen och annat som man fått vänta med att skriva, i det metodiska arbetet med att ta fram en väl fungerande story, med intressanta karaktärer, via synopsis, beat sheet, treatment, outline och full body treatment. Lite beroende på genre, så brukar ett first draft ligga på mellan 95-135 sidor. Den första versionen av manuset är oftare längre än de senare, som blivit mer effektiviserade.

Efter att man tagit fram ett första utkast på manuset så gör man ofta en  ”polish/puts” på det för att snygga till formuleringar, kanske göra små justeringar eller mindre ändringar. Denna process ska fungera som underlag för att ta fram ett manus som är bra nog för att genomföra och kanske söka finansiär till.

Formatregler

När man skriver ett manus tar man hänsyn till så kallade formatregler, vilket är manusets ”språk”. Formatregler är regler som bestämmer hur manuset skall byggas upp rent tekniskt och används för att filmare i hela världen skall kunna förstå varandra

Manuset är uppbyggt av scener, det vill säga ett händelseförlopp som kan filmas i ett svep på samma plats. Om kameran följer en person genom ett antal rum, räknas detta dock fortfarande som en scen, men man måste då exempelvis skriva ”kameran följer Erik genom hallen”. Tidsförändringar ger också en ny scen, även om det rör sig om samma plats. En scen består (oftast) utav flera tagningar och scenerna bildar tillsammans sekvenser.

I en scen beskriver man allting som händer i bilden, allt från rekvisita och handling till människor och dialog. Beskrivningen sker i presens (nutid), eftersom det som händer på biografen händer här och nu, och det spelar ingen roll om historien går tillbaka 20 år i tiden.

  • Titeln skrivs ut med citationstecken mitt på förstasidan. Använd typsnittetCourier, 12 punkter genom hela manuset.
  • Författaren till manuset placeras under titeln.
  • Manusförfattarens adress. Om författaren tillhör ett produktionsbolag skrivs den adressen.
  • Slutligen, när manuset skapades och när sista uppdatering gjordes. Versionsnummer bör man också ange, annars kan man lätt blanda ihop gamla manus med nya. Dessutom bör du skriva om det är ett grovmanus, slutmanus eller ett treatment.
  • Titlen skrivs med versaler längst upp, mitt på sidan.
  • Ny rubrik för varje ny scen, med scenens nummer, plats, tidpunkt och EXT (exteriör) för utomhustagningar eller INT (interiör) för inomhusscener. Scenen säger även om det är DAG eller NATT eller MORGON. Hur ljust eller mörkt det är skriver man i scenbeskrivningen.
  • Scenbeskrivningen — JOHN, en lång kille... — lyfter fram det som är viktigt i scenen (miljö, personer, ålder och hur situationen är).
  • Ljud skrivs med versaler.
  • Karaktärsnamnen skrivs ut med versaler första gången de dyker upp plus åldern direkt efter, därefter skrivs de som vanligt. Då vet man när en karaktär dyker upp för första gången.
  • Dialogen skrivs med indrag och med den talandes namn ovanför i versaler.
  • POV (Point Of View) är när kameran är någons ögon. POV är alltid en egen scen och skrivs endast ut om det har ett speciellt syfte.
  • ÖVERTONING och andra dylika övergångseffekter skrivs i högerkant med versaler.

unnamed-1

    • Vid filmning inifrån och ut (t.ex. genom ett fönster) börjar man scenrubriken med

INT/EXT

    • , respektive

EXT/INT

    • .
    • Om kameran ska följa en person genom olika rum och miljöer, utan scenbyten måste man skriva att kameran följer, kameran går före osv.

O.S.

    • (Off Scene) utanför scenen, skriver man när ljud hörs från något som inte syns i bild.Anvisning om hur en dialog ska uttalas eller hur en person ska agera medan han pratar skrivs inom parantes.
    • Använd så få kamerainstruktioner som möjligt och skriv dem med versaler.

KLIPP TILL

    • behövs egentligen inte skrivas ut.

FORTSÄTTER skrivs med versaler på högerkanten om den aktuella scenen fortsätter på nästa sida.
FORTSÄTTER skrivs i vänsterkanten som fortsättning på scenen på föregående sida.
V.O. (Voice Over) skriver man när man hör ljud och tal som inte finns med i scenen, t.ex. person som berättar.
INTERCUT är ett sätt att komma ifrån att behöva skriva en ny scen för varje ny replik som sägs mellan två personer som inte befinner sig i samma rum, t.ex. ett telefonsamtal.
(i telefonen) (i mikrofonen) (ur högtalaren) skriver man för att påpeka vad ljudet tar vägen eller kommer ifrån.

Alternativa formatregler

Man kan även skriva ut de karaktärer som är med i den aktuella scenen, genom att omedelbart efter scenrubriken placera namnen på de karaktärer som medverkar. Det är dock, liksom ”klipp till” instruktioner, valfritt att använda sig av.
EXT. SKOG – DAG
John, ErikJOHN, 17, springer snabbt på en skogsstig. Han är klädd i vita…

Kamerainstruktionerna skrivs bäst med svenska ord, ”upptoning” istället för ”fade in”. Normalt sett så ska man inte bryta mot formatreglerna. Om man nu skulle få för sig att göra det, bör man inte göra allt för stora omstruktureringar och ändringar. Formatreglerna är ju till för att alla manus ska se likadana ut och därmed bli lättare att förstå.

Vanliga fel
När man börjar skriva filmmanus för första gången är det lätt att ramla ner i de olika fallgroparna som uppstår. Sedan grundskolan har man blivit itutad att skriva på ett visst sätt – men det funkar inte med filmmanuset. Här har du förklaringarna till varför det inte gör det:

Verklighetens medium
I ett filmmanus skriver man vad man ser och hör. Du kan t.ex. skriva ”mannen är rik och glad”, då vi kan se hans kläder och hans leende. ”Skild sedan två år tillbaka” är en omöjligthet att skriva eftersom inget i bilden säger att han är skild, vi kan inte ”se” hans skiljsmässa. Därför måste man i bild eller ljud på något sätt gestalta att han är skild. Känslor går heller inte att skriva ned, utan dessa måste visas på ett eller annat sätt.

Detaljerade instruktioner
Att försöka ”regissera på papper” är nog det absolut vanligaste felet som amatörer gör, vilket innebär att man skriver ner exakt så som man vill ha scenen. Det är ganska lätt hänt att man målar upp en bild framför sig, och vill försöka att få med allt som man tänkt sig. Försök istället att bara skriva ned de kameravinklar som är absolut nödvändiga för historien (oftast väldigt få). En närbild kan t.ex. istället illustreras genom texten ”Hans finger trycker på den blodiga play-knappen”. För att publiken ska se att knappen är blodig är man tvungen att ta en närbild. På det viset slipper man skriva ”närbild på play-knapp som är blodig”.

Varför man gör på detta sättet är för att regissör, fotograf, scenograf osv. själva ska kunna få vara kreativa i sitt arbete. Vad skulle du som fotograf säga om någon ger dig ett manus där varenda kameravinkel är förutbestämd? Fotografsjobbet är då onödigt. Det är regissören som i slutändan ska visualisera manuset – tänk på det. Dessutom är det mycket lättare att läsa manus om det inte finns en massa instruktioner för hur varenda bild ser ut.

Glöm inte detaljerna
Även om du vet hur dialogen ska sägas, hur scenografin ska se ut och allt annat som är relevant för filmmediet, bör du skriva ner dessa i manus. Tro inte att du kan säga det som egentligen skulle stå i manuset till skådespelarna vid inspelningstillfället. Vad är det då för mening att skriva manus?

Undvik också högtravande anvisningar som i detalj beskriver hur något ser ut. Det räcker med en enkel beskrivning för att måla upp en bild framför sig: ”rött hus, vita knutar – ser ut som ett hus i mängden. Färgen är sliten och det ser ut som det inte målats på flera år”.

Timing
Timingen är också väldigt viktig. En skådespelare som exempelvis ska gå ut genom en dörr kan inte ha för många repliker att säga – då kanske han inte hinner med dem innan han har försvunnit ut ur bild. Och kanske han aldrig stannar – då är dialogen på tjugo sekunder helt felplacerad.

Blanda ihop delarna
Många amatörer blandar ihop scenbeskrivningen med dialog. Scenbeskrivningen innehåller detta och skrivs i denna ordning: Miljö (hur det ser ut), personer (vilka som är med) och handlingen (vad som händer). Handlingen och miljön behöver dock inte skrivas ut om scenen är en följd av den föregående.
Var konkret
Personligen läser jag nästan aldrig scenrubriken (1. EXT. SKOG – DAG) i ett manus, och jag vet att det är fler än jag som gör så. Jag försöker läsa manuset som man läser ”vanliga” berättelser. Därför är det bra att direkt efter scenrubriken skriva var man befinner sig och hur det ser ut. På inspelningen däremot, är scenrubriken nästan det ända man hinner läsa!

Tips vid formatering av ett manus
Filmmanus skrivs av traditionella skäl med typsnittet Courier i 12 punkter. Om du behöver fetmarkera stycken i din text, så understryk dem istället. Så är traditionen för att få manuset att se så rent som möjligt.

Skriv alltid ut namnen i respektive scen i manuset, inte ”han” eller ”hon”( man ska inte gå tillbaka några sidor för att veta vem det rör sig om. Skriv också vad de gör.
”TITLAR”, ”SÅNGER” och ”BÖCKER” skrivs alltid ut med versaler med citationstecken.

//Fördjupning

Treatment
Om filmen har karaktär av fiction med skådespelare i olika roller, skrivs ibland ett treatment som underlag för vidare manusarbete. Denna typ av manus återberättar handlingen i presens med detaljerade beskrivningar av människor, miljöer och händelseförlopp. Alla namn skrivs med versaler och dialog återges i indirekt anföring.
”KALLE är ensam hemma i köket en morgon. Klädd i blå pyjamas och med sömnvirvlar i håret tar han fram frukost ur kylskåpet. Från köksfönstret ser han EN MAN i svart skinnjacka knacka på grannvillans bakdörr. Då ingen öppnar, slår MANNEN in fönsterrutan, sticker in en handskbeklädd hand och öppnar dörren. KALLE förstår att han bevittnar ett inbrott och säger högt till sig själv att han måste…”

Nedan följer ett amerikanskt exempel hämtat från Alfred Brenners The Redemption of Nick Lang.
”NICK LANG, in U.S. Army uniform, dark, lean, handsome, but with a bitter, obsessed expression, is walking tensely along a downtown San Francisco street toward the main bus station. The street is lined with night clubs, strip joints, bars etc. Most of them are closed now. It is morning. But there are people on the street, a few in uniform. He stays close to the buildings, keeping in the shadows, his eyes and every muscle jumpily alert. She starts to fire a series of outraged questions at him who is he? What does he want? What´s going on? Glaring at her, his eyes narrowed, he tells her in a low, hard voice she´s never seen him. Does she understand? She nods nervously …”

Screenplay script

Ett treatment utvecklas ofta till den sorts manus [script] som används för drama i television [teleplay, screenplay]. Till skillnad från filmmanus innehåller ett screenplay script ofta anvisningar om bildvinklar m.m.
Varje ny scen inleds med uppgifter om tagningen sker interiört eller exteriört, om platsen och tidpunkten. Namn och ljud skrivs med versaler. All dialog skrivs med stort indrag och parenteser.