Fotograferna

FOTOREALISM VERSUS MÅLERIKONSTEN (1850-1900 talet)


Fotografi ansågs ta ifrån målarna deras funktionella betydelse att figurativt dokumentera verkligheten så realistiskt som möjligt. Allegoriska foton var vanliga under den tiden, då man direkt tog de idéer som konstnärerna hade utvecklat och överförde dem till fotot. Detta betraktas av många som en återvändsgränd i fotots historia men konstnärer och dess representant såg faror med fotografi framfart: ”Varför behövdes det ett nytt bildspråk till detta nya medium, fotorealismen fanns redan hos renässansmålarna?

Måleri teknik och bildspråk hade ju redan utvecklats under en lång tid och resulterat i ett avancerat kompositionstänkande!” Den stora skillnaden mellan det tidiga fotografiet och konsten var att renässansmålningar kräver flera år av utbildning och erfarenhet. Detta faktum uteslöt alla som inte var skolade och kunde följa ”reglerna”. Fotografin tillgänglighet blev för många ett sätt att kunna uttrycka sig.

Mot slutet av 1800-talet föll en annan hantverk ur modet, Silhuettklippningen. Att klippa porträtt var ett annan omåttligt populärt tidsfördriv hos den tidens borgerlighet och de svarta silhuetterna fanns överallt. De användes också som illustrationer i böcker och tidningar.

PICTORALISM, PURITISM OCH TURISM (år 1850 -1920 talet)

Men i fotografiets tidålder så uppkom också nya möjligheter och riktningar inom konsten. ”Impressionisterna” kunde studera rörelse i bilden och få nya insikt om vad som uttryckte ”verkligheten”. Återgivningen av ljuset blev därvid central; eftersom rena färger inte återger känslan av ljus sökte Impressionisterna experimentera med olika färgkontraster, varigenom de bland annat upptäckte att gult och violett ger starkare kontraster än svart och vitt. Med fotografiet upptäckte Impressionisterna att även en stillbild kan återge rörelse genom att fånga ett ögonblick av rörelsestadium.

I det sena 1800-talet utvecklades två olika tendenser inom fotografin. Piktorialismen sökte fotografiska uttryck bestående av effekter medan den andra riktningen gick mot ett ett puritiskt ideal med rena och raka uttryck. Det går att följa en pendelrörelse i fotohistorien mellan dessa riktningar. Julia Margaret Cameron stod för de allra första försöken att skapa och formulera sig kring en konstnärlig fotografi. Piktorialismen uppkom med inspiration från impressionism, symbolism och naturalism samt optiska och bildmässiga frågeställningar och blev den första internationella konstfotorörelsen med andra framträdande namn som Nicola Perscheid och de svenska fotograferna Henry B. Goodwin, Ferdinand Flodin och Ture Sellman. Den nya fotografiska tekniken innebar också tidigt möjligheter till experiment eller att skildra märkliga fenomen. Mest berömd är Eadweard Muybridges studier av rörelse ur hans serie ”Animal Locomotion”.

Landskap, natur och arkitektur var andra ämnen som togs upp av de första fotograferna. Den ökade turismen gjorde att bilder av historiska monument efterfrågades. Ett exempel är den svenske fotografen Pehr Vilhelm Guillaume Berggren som under 1880-talet fotograferade kända platser runt Bosforen. Den amerikanska västern intresserade också många fotografer bl.a Carleton E. Watkins som dokumentaterade Yosemite dalen.

ALFRED STIEGLITZ (1864-1946)
Alfred Stieglitz var en känd amerikansk fotograf, och anses vara en stor personlighet inom utvecklandet av fotograferingskonsten. Han föddes i New Jersey och växte upp i New York. Han studerade fotografi i Berlin Efter att ha flyttat tillbaka till New York var Stieglitz både medlem och ledare av flera fotoklubbar och redaktör för olika fotografitidskrifter. Stieglitz hade en spontanitet i sina fotografier som var populärt i dåtidens fotografier. Han menade att fotografering handlade om att observera världen. Ett av hans med kända fotografier är “The Steerage” från 1907, där man ser klasskillnaderna på däcket av ett transatlantiskt fartyg. Bilden kallas ofta för det första genuina reportagefotografiet. Han introducerade också publiken i New York de europeiska fotografierna.

Alfred Stieglitz

DOROTHEA LANGE (1895–1965)
Dorothea Lange var en av pionjärerna inom den moderna amerikanska dokumentärfotografin. Efter utbildning i New York tjänade hon sitt uppehälle som porträttfotograf i San Francisco. Under det tidiga 1930- talets depressionsår lämnade hon sin fotoateljé och började med stort socialt patos fotografera människor och platser märkta av misären. Lange deltog 1935 i ett kaliforniskt projekt som dokumenterade statens ”gästarbetare” och deras utsatta situation. På det professionella planet gjorde rapporten och Langes bilder stort intryck när dessa nådde Washington – myndigheterna insåg nu vidden av den mänskliga tragedi som utspelade sig i Kalifornien. Hon arbetade sedan inom Farm Security Administration (FSA), det amerikanska jordbruksministeriets foto- och filmavdelning.

ANTROPOLOGI (år 1920 talet)
Antropologifotografer hade som sin uppgift att dokumentera landsbygdsbefolkning, sluminnevånare samt icke européer till förmån för utbildningscentrumen i Europa så som London, Berlin och Paris. Många av dem ansåg att urbefolkningen var på utdöende och var i behov av att dokumenteras medan det var möjligt. Många av dessa fotografer utgick för att vara antropologer men i själva verket var de enbart amatörmässiga då deras studier gick ut på att ett visst utseende tydde på t.ex. låg intelligens. På 1920-talet började antropologerna i sin tur dokumentera sina studier med hjälp av kameran. Deras fotografi var en föregångare till den nya typen dokumentärfotografi.

AUGUST SANDER
August Sander porträtterade olika yrkesgrupper i det tyska samhället under Weimartiden. Han företräder en nysaklighet och har blivit sedan dess en förgrundsfigur inom det dokumentära fotografi.

BILDEN AV DET NYA VÄRLDORDNING (1920–1980 talet)
Hos många dokumentärfotografer har det varit en stark drivkraft att berätta om händelser, platser och människor i deras vardag. För vissa är det ett livslångt uppdrag att avslöja och visa upp samhällets orättvisor. För andra är det ett sätt att dela med sig av sina egna erfarenheter och att utveckla den dokumentära fotografin mot mer personliga och konstnärliga projekt. Genom kameran har fotografer haft möjlighet att komma i kontakt med utsatta, ibland gömda eller glömda, grupper och miljöer. T.ex Larry Clarks inträngande och kontroversiella fotografier av sina missbrukande vänner i hemstaden Tulsa. Samma tematik finns i Nan Goldins livslång skildring av hennes vänner och bekanta. I den dokumentära traditionen arbetade även Christer Strömholm och hans elever. Anders Petersen har fört Strömholms arv vidare i bland annat serien från ”Café Lehmitz” i Hamburg (1967–70). Andra fotografer som under åren utvecklat olika sätt att se på det svenska samhället är JH Engström, Catharina Gotby och Lars Tunbjörk. Fotografen Inta Ruka har dokumenterat det gamla Riga sedan 2004. Under 1900-talet slut förhöll hon sig och anpassade sig till Sovjetunionen, sedan dokumenterade förändringarna i Lettland under den post-sovjetiska tiden. Genom hela fotohistorien har fotografer valt att under långa perioder gå in i andra människors världar och livserfarenheter. Men för att kunna göra det och samtidigt försörja sig har många fotografer arbetat parallellt med de egna projekten och med olika typer av kommersiella uppdrag. Detta har lett till förskjutningar mellan social reportage, dokumentära projekt, porträttfotografi, reklam och fotobaserad konst.

BILDKOOPERATIVET MAGNUM (år 1947)
Henri Cartier-Bresson grundade den ansedda bildbyrån Magnum Photos tillsammans med fotografer som Robert Capa, David Seymour, George Rodger och Bill Vandivert. Magnums fotografer har bevakat de flesta av de gångna decenniernas historiska händelser och tagit många av de mest framträdande bilderna.

HENRI CARTIER BRESSON (1908-2004)
För Henri Cartier-Bresson var fotografi ett sätt att berätta historier om livet. Han var på plats i Spanien under inbördeskriget, i Tyskland när dörrarna öppnades till koncentrationslägren, i Kina då Kuomintang föll och Mao tågade in i Peking, och han upplevde de radikala vänster under studentrevolten i Paris 1968. Henri Cartier-Bresson hade en förmåga att med sin Leica fånga ögonblick ur livet. Han myntade begreppet ”det avgörande ögonblicket” – konsten att med perfekt tajmning, på exakt rätt bråkdel av en sekund, trycka ned slutaren. ”Kameran är för mig ett skissblock”, skrev Cartier-Bresson, ”ett intuitionens och spontanitetens verktyg. För att det ska bli meningsfullt måste man vara engagerad i det man betraktar genom sökaren. Detta kräver koncentration, disciplin, lyhördhet och viss känsla för geometri”. Henri Cartier-Bresson beskar exempelvis inte sina bilder, istället komponerade han dem i sökaren.

ROBERT CAPA (1913-1954)
Robert Capa, född som Endre Ernő Friedmann 22 oktober 1913 i Budapest, Ungern, död 25 maj 1954 i Thai Binh, Vietnam, var en amerikansk av ungerskt ursprung, en av 1900-talets kanske mest berömda inom krigsbilder. Capa bevakade flera olika krig; det spanska inbördeskriget, Japans invasion av Kina, och stora delar av det andra världskriget är alla historiska händelser som dokumenterats av honom. Capa började fotografera 1930. Till en början arbetade han åt Ullstein- Verlag och bildbyrån Dephot. Under 1936 och 1937 tog han sig runt i Spanien och fotograferade det spanska inbördeskriget förde med sig till civilbefolkningen. Där skapade han sitt mest kända verk, ”Loyalist Militiaman at the Moment of Death”, och där avled också hans kollega och livskamrat, Gerda Taro, i en stridsvagnskrock år 1937. För bilderna därifrån blev han 1938 kallad för “The Greatest War Photographer in the World” (Världens bästa krigsfotograf ) av brittiska ”Picture Post”.

Under andra världskriget reste han med den amerikanska armén, och fotograferade åt Life, Illustrated och Collier’s. Han hade dock inledningsvis mycket svårt att få tillstånd att åka från USA till Europa för att arbeta som krigsfotograf. Han var själv jude, men han var ändå medborgare i Ungern, ett land som var allierat med, och senare ockuperat av, Nazityskland. Några av hans mest kända bilder togs den sjätte juni 1944, Dagen-D, då han landsattes vid Normandies kust, tillsammans med den andra vågen av amerikanska soldater. År 1946 blev han amerikansk medborgare och 1947 grundade han ”Magnum”tillsammans med Henri Cartier-Bresson Efter en kort tids vila efter andra världskriget reste han – på uppdrag av tidningen Life – till Sydostasien där de franska trupperna hade slagits i åtta år i det första Indokina-kriget. Den 25 maj 1954 följde Capa med ett franskt regemente och de tog sig igenom ett farligt område i djup skog. Capa trampade på en landmina och avled där.

IRVING PENN (1917-2009)
Irving Penn var en stillbildande Amerikansk studiofotograf.. Medan han fortfarande var en student arbetade Penn med Brodovitch på Harpers Bazaar som publicerade flera av Penns teckningar. När Penn återvände till New York efter ett år i Mexico så erbjöd Alexander Liberman honom en position som layoutare för tidningen Vogue. Senare blev han fotograf där. Irving Penns första omslag för tidningen Vogue publiceras oktober 1943. Penn fortsatte att fotografera omslag, porträtt, stilleben och mode.för tidskrifter under hela hans karriär. ”Han är otänkbar utan New York”, skrev en gång svensk fotografis främste kritiker, Ulf Hård af Segerstad. Han såg Penn som ett kronvittne som sakligt och iskallt gav oss den perfekta bilden av vår egen tid: ”Penn porträtterar de mäktiga och de utsatta med samma blick, de vackra och de fula visas med samma sensualitet. En cigarettfimp fotograferas med samma skärpa som en kvinnas mun…” Han var i fyrtiotvå år gift med Lisa Fonssagrives-Penn från Uddevalla. Sverige.

IMATERIELLA BILDER (1990-2010 talet)
Under perioden så experimenterade visa fotograf med digitala ingrepp och skapade nya verkligheter och nya virtuella världar men under 1980 talet förtydligades den konstnärliga tillämpningen. Sedan slutet av 1970-talet har Cindy Sherman förklätt sig i klichéfyllda kvinnliga identiteter för att förstå hur en specifik identitet är sammansatt. I takt med den digitala tidsålderns explosionsartade framsteg sammanblandas information och underhållning. Den tidigare tydliga uppfattningen av tid och rum blir mer diffus. Begreppet identitet är inte längre enbart knutet till plats, etnicitet, kön och klass. Det kan istället konstrueras utifrån sammanblandningar av givna förutsättningar och tagna förebilder.

IDENTITET I KRIS
Från 1970-talet och framåt ifrågasätts idén om konstens och fotografiets uppgift att visa fram oförfalskade identiteter. Istället används kameran för att understryka rollspelets möjligheter och hur begreppet identitet kan konstrueras. Massmediernas mångfaldigande av verkligheten har radikalt omdanat förutsättningarna för våra liv. I synnerhet blev kameran ett användbart konstnärligt verktyg för att undersöka identitetet med. Genom att manipulera avbildningen som om den vore verklig uppmanade konstnärerna oss att bli kritiskt vaksamma på hur bilder i allmänhet används. Förändringarna resulterade i ett brett spektrum av fotografiska projekt. Traditionellt orienterade fotografer förfinade sina estetiska metoder till vackert förkonstlade bilder. Till exempel Robert Mapplethorpe som återknöt till klassiska skönhetsideal för att underminera de sociala fördomarna gentemot homosexualitet.

FOTOGRAFI ÄR DÖD. LÄNGE LEVER FOTOGRAFI (år 2010 och framåt)


Det digitala utvecklingen är en revolution för det fotografiska medier. Den kemiska processer och uppfinnar som har gett uppskov till fotografi har ersatt och digitala ettor och nollor. Det silverbaserade film (originalet) finns inte längre. Detta underminerar bilden trovärdighet ännu än gång och tenderar att förintetgöra den fotografiska bilden egenart. Undersökningen av bilden olika betydelse är i fullt gång, några säger att slutet är här. Fotografi har fått konkurens av 3D bilder, Fotografi eller photoshop? är det frågan? Fotografi sprids via Internet. Är det vägen att vandra? Fotografi har blivit det nya twitter. Är det ord mot bild nu? Bilden och orden i en duell-på skärm? Då har bilden en chans… Vi kan redan se hur bilden såsom datorer lever under egna premisser. Kan vi förutspå en renässans av bildmedia? Ja tack vore det fotografiska bilden utbredning i sociala medie. Dess universalitet ger fördelar mot våra olika språk. Bildspråket har bibehållit sin kraft och sin vitalitet och har fått nytändning genom konsten som har tagit fotografi i sin famn.

Fotografi har en förmåga att anpassa sig till omgivning och förnya sig själv hela tiden. Detta har vi kunnat se i fotografis ”korta” historia. Fotografi bär vår egen tillvaron.