Diegetiskt ljud och musik

Diegetiskt och mimetiskt ljud och musik
De flesta filmer berättar en historia. Denna historia utspelar sig i en värld som existerar i den specifika filmen. Det spelar ingen roll om det är en fantasivärld eller om det är en dokumnetärfilm som skildrar verkligeheten. I filmen är det ändå en konstruerad värld. Filmvetarna kallar en sådan värld för Dieges. Det som utspelar sig i denna narrativa värld för diegetiskt och betecknar det som berättas, i motsats till vad som visas, mimesis. Ordet kommer från grekiskans diegesis som betyder ”berättelse”.

Den narrativa världen inom fiktionen, som gör anspråk på realism sägs vara diegetisk. Hit hör ljud eller musik som ska uppfattas som del av den fiktiva verkligheten, och verkar höras på plats i den filmade situationen. Icke-diegetiskt ljud kallas för mimetiskt.  Där räknas främst musik som existerar bara på ljudspåret, som alltså filmpubliken hör men inte rollfigurerna. För- och eftertexter är icke-diegetiska inslag. Tankar eller minnen räknas som diegetiska ljud då de existerar inom karaktären som hör dem. Detsamma gäller berättarröster där en karaktär berättar, då denna röst existerar inom filmens ram. I filmmusikalen är alla sånger som visas och hörs diegetiska; de låtsas vara äkta scenframträdanden eller sånger som på annat sätt naturligt framförs i handlingen.

Det finns filmer där musiken ser ut att vara mimetiskt men som visar sig vara en del av berättelsen.

Blues Brothers

Apocalypse Now

Rear Window (1954)av Alfred Hitchcock” i slutet av kameraäkningen (0’52) ser vi en man som rakar sig och vi förstår att musiken kom från hans radio.

En annan sujektiv effekt i användning av ljud kan ses här i filmen ”Soy Cuba” av Mikhail Kalatozof, 1964 (1’38). På samma sätt som kameran ofta tar stället för blicket på ett tecken i filmerna, är upplevelsen här ljuduppfattningen. tänkt sig att den här mannen dör. Bilderna följer också med den här scen som slutar med tystnaden.

Utdrag 6: 2001 Space Odyssey, Stanley Kubrick, 1968 (1’23) Detta utdrag illustrerar två särdrag. I ett första steg hörs en ljudavskiljning när rösterna utanför modulen uppfattas, i ett klassiskt fall av ett bakslag. För att få oss att känna att vi är ute, förvränger Stanley Kubrick rösten som om den var längre bort … även om ljudet inte förstår i ett vakuum, är det ganska omöjligt att höra oavsett tittarens synvinkel i rymden. Detta utdrag presenterar en ny nyfikenhet: att förstå stunder av total tystnad, utan bakgrundsbrus, vilket är mycket sällsynt i bio. Detta val illustrear tystnaden i rymden …

Uppgift: Vilka film ljudeffekter vill du dela med oss?