filmmusik

John Williams skapade det banbrytande musik till filmen ”Stjärnornas krig” med tydliga teman för de olika rollerna. Musiken till filmen var lika banbrytande som filmen själv.

Anslag. Star Wars (1977).


Filmmusik

Sedan filmens födelse har musik och ljud används för att förstärka känslan och berättelse i filmen. Innan ljudfilmen hade man först en pianist och senare hela orkestrar som spelade under filmföreställningar.

Innan talfilmens genombrott var det musiken som i kombination med skådespelarnas mimik som stod för budskapet i filmen. Musiken berättade till exempel om en karaktär var glad, då fick man höra ett glatt pianoriff och om en karaktär var i fara, då kanske stråkar ackompanjera filmen. Det är många komponenter i ljud och musik som påverkar upplevelsen: tonhöjd, klang, rytm, puls och tempo, intensitet.

Under de dryg 40 år då filmer visades utan ljudspår skapades en hel genre och många stycke skapades ihop med filmskapare som en helhet.

Charlie Chaplin


Charlie Chaplin och Buster Keaton


1926 visades det första ljudfilmen, ”Don Juan”. Den hade bara ett ljudspår med musik men ljudets tillkomst möjliggjorde för publiken att ta del av dialoger. Då försvann också de irriterande sporadiska mellantexter från bildrutan.


1927 kom ”Jazz Singer ”som var den första talfilm. Den innehöll också musik som spelade in direkt i stället för att läggas till efteråt.


De kommande talfilmerna hade bara delar av dialoger. Utvecklingen gick långsamt då biosalongerna måste utrustas med ny teknik. Skådespelarna var också tvungna att rikta munnen mot kamerans mikrofon och kamerorna var i sin tur tunga och otympliga, vilket gjorde att skådespelarna inte kunde röra sig fritt när de pratade. De kameror som användes var inte konstruerade för talfilm då deras eget motor ljud upptogs också av mikrofonen.

Med ljudfilmen uppstod också en ny genre på 1930-talet, musikalen. Sång- och dansnummer blev en del av underhållningen som integrerades i filmens övriga innehåll.

Fred Astaire. Top Hat (1935)


Gene Kelly. Singing in the rain (1952)


Judy Garland. Follow the yellow brick road. The wizard of Oz.


Under 1960 talet kom några av de mest klassiska musikal.

West side story(1961), My Fair Lady (1964), Mary Poppins (1964), Les parapluies de Cherbourg (1964), The sound of Music (1965)


Filmen ”Hair” blev banbrytande år 1979 med inslag från 1968 ”student revolution”.

Hair (1979).


Tv serien ”Fame” kom året efter 1980 och känslan är redan en annan.

”Fame” (1980] Tv serien ”Fame”



Film och musik i samklang

I film kan musiken styrka förvandla filmens helhetsintryck och skapa spamning och understryka mening.

Trailer för ”Les miserables”


Ennio Morricone har skapat tema till de mest kända film i historia. The mission, Once upon the time in America, Cinema Paradiso bland andra.

Ennio Morricone


Musiken till Gudfader skapades av Nino Rota.

Nino Rota


Michael Mann var väldigt noggrann med musikval i filmen som ska föreställa Los Angeles på 1980 talet. Detta för att skapa det speciella stämningen i filmen ”Colateral”. Ljussättning tillsammans med musikval spelade en avgörande roll för känslan i filmen.

”Colateral”.


Musik komponerad av Jeff Beal till filmserien ”House of Cards”

Jeff Beal. ”House of Cards”



Filmmusik Leitmotif

Leitmotif är ett melodiskt tema som är förknippat med en viss karaktär, plats, sak eller till o med en idé.

Hajen (1975)


Ramin Djawadi är en av de få filmkompositörerna som arbetar idag och utnyttjar helt musik som ett berättande verktyg. Han har komponerat några väldigt vackra musikteman på vägen t.ex till ”Games of Thrones”.

Ramin Djawadi. ”Games of Thrones”.


Ett annat exempel även här i dataspel Borgia – The Rulers Of Rome.

Dataspel Borgia – The Rulers Of Rome.



Diegetiskt och mimetiskt ljud och musik

Film är en konstruerad narrativ värld. Ljud eller musik som uppfattas som del av den fiktiva verkligheten och som verkar höras på plats i den filmade situationen sägs vara diegetisk. Hit hör också tankar och berättarröster räknas som diegetiska ljud då de existerar inom karaktären som hör dem. Ordet kommer från grekiskans diegesis som betyder ”berättelse”.

I filmmusikalen är alla sånger som visas och hörs diegetiska; de låtsas vara äkta scenframträdanden eller sånger som på annat sätt naturligt framförs i handlingen.

Musik däremot som existerar bara på ljudspåret, som alltså filmpubliken hör men inte rollfigurerna kallas för mimetiskt.

Här är en inspirerande monolog/radiopratare Robby Williams.

Robby Williams. Good morning Vietnam

Det finns filmer där musiken ser ut att vara mimetiskt men som visar sig vara en del av berättelsen.


Jacques Tati är en trollkonstnär som experimentera mycket med ljudsättning i hans filmer.

Jacques Tati.


I exempel här är det ett band som spelar på gatan.

Blues Brothers


I följande scen är ett kasettband spelare som spelar ifrån Helikopter

Apocalypse Now


I slutet av kameraäkningen (0’52) ser vi en man som rakar sig och vi förstår att musiken kom från hans radio.

Rear Window. (1954). Alfred Hitchcock


En annan subjektiv effekt i användning av ljud kan ses här i filmen ”Soy Cuba” (1’38). På samma sätt som kameran ofta tar stället för blicket på ett tecken i filmerna, är upplevelsen här ljuduppfattningen. tänkt sig att den här mannen dör. Bilderna följer också med den här scen som slutar med tystnaden.

”Soy Cuba”. Mikhail Kalatozof, (1964)


Här i filmen 2001 Space Odyssey illustreras två särdrag. I ett första steg hörs en ljudavskiljning när rösterna utanför modulen uppfattas. Ljudeffekten får oss att känna att vi är ute, rösten förvrängs som om den var längre bort. Vi försöker förstå stunder av total tystnad, utan bakgrundsbrus, vilket är ovanligt i filmproduktion. Detta val illustrerar tystnaden i rymden.

2001 Space Odyssey, Stanley Kubrick, (1968) (1’23)