Bildanalys

Det finns flera metoder för att analy­sera bilder. Bildanalys används för att tolka, förstå och beskriva bilder.
Semiotisk analys
Den moderna bildanalysen har sin grund i semiotiken, studiet av tecken och teckensystem och av hur man tyder och tolkar tecken. Den omfattar alla typer av tecken: visuella, verbala, musikaliska och arkitektoniska. Semiotiken delar in tecknen i tre typer: ikon, index och symbol.
Ikon står för en avbildning eller bild som motsvarar verkligheten, till exempel en bild, en skulptur eller rollfigurer i en teaterföreställning.
Index står för en betydelse som uppstår ur ett samband mellan två fö­reteelser, till exempel avtryck av kattassar, fimpar på marken,
Symbol står för något närvarande som representerar något frånva­rande, tecken som representerar något annat än sig självt, till exempel: bokstäver och siffror.

Bilder läser man på två nivåer:
Det plastiska skiktet – Färg och form. Här tittar man på hur kompo­sitionen är uppbyggd, vilka former och färger som dominerar och betydelse det eventuellt har för hur man tolkar bilden.
Det ikoniska skiktet – Vad man läser ut av bilden. Här ser man på helheten och delelementen och ser hur de relaterar till varandra. Hur samspelar dem emellan kan ge för tolkningen av helheten.

Denotation, konnotation och associationer

Vi tolkar, vär­derar och relaterar till bilder utifrån olika bakgrund, erfarenheter och kunskaper. De begrepp man kan använda sig av när man börjar analysera en bild är denotation, konnotation och privata kulturella associationer.

Denotation avser det som syns och kan beskrivas, bildens grundbe­tydelse. Titta till exempel på bilden ovan: En kille som håller en kamera mot oss- Han har en blommig skorta och står framför en landskapsbild. Det är vad vi ser och vad bilden föreställer.
Konnotation avser bildens bibetydelse. En alternativ benämning på konnotation är ”kulturell association’: Man avser därmed associationer som är gemensamma för en grupp, många som delar gemensamma erfa­renheter och värderingar. Fotot konnoterar med fotografi, lek, fest, förvän­tan.
Privata associationer är man är ensam om. I fallet med bild på fotograf så kanske jag känner personen i frågan, hans bakgrund osv. Gränsdragningen mellan den gemensamma och den privata tolkning­en av en bild är flytande.

Kontext
En bild uppträder aldrig ensam utan i en viss kontext och oftast i samspel med text och rubrik. I bildsammanhang brukar man skilja på bildens inre och yttre kontext och på sändarkontext och mottagarkontext. Detta är viktig att kunna för att senare kunna analysera och läsa av ett fotografi.

Inre kontext
Till bildens inre kontext räknas allt som är en del av bildrummet. I ett fotografi betyder det allt som fanns framför kameran när bilden togs. I den inre kontexten ser vi hur elementen har arrangerats och strukturerats. Till exempel komposition, bildriktning och ljussättning.

Vad förmedlar de olika komponenterna som bilden är uppbyggd av?
Vilka tecken eller associationer innehåller den?

Yttre kontext
Till bildens yttre kontext räknas bildtexter och annan information som presenteras i bildens närhet och på bildens yta och som påverkar hur bilden ska tolkas.

I vilket sammanhang uppträder fotografiet och hur används det?

Sändarekontext
Sändarkontext avser det sammanhang som omger sändaren av en bild. Vetenskapen om sändaren påverkar vår tolkning av ett budskap. Till exempel tidningen, tevekanalen, företaget eller organisationen som står bakom. Genom att fundera över sändarkontexten kan man ofta finna bildens syfte eller tänkta budskap. Sändarkontexten för en Nordea-reklam är ursprungligen Banken och koncern Nordea.

Mottagare
Alla läsare, tittare eller lyssnare har olika bakgrunder som medför att de tolkar tecken eller kombinationerna av dessa på olika sätt. Mottagarnas slutgiltiga tolkning beror helt och hållet på vilka kunskaper de har, deras tidigare erfarenheter, vilken kultur man kommer ifrån mm.


Punctum
Punctum är ett begrepp som myntades av den franske forskaren Roland Barthes. I sin bok ”La chambre claire” (”Det ljusa rummet”) talar han om punctum och dess motsats studium som två sätt att uppleva bilder. 

Det intressanta med Barthes upptäckt är att han som analytiker påstår att punctum inte kan finnas genom en särskild analys.  I sin bok beskriver R. Barthes punctum som känslan av att någonting i bilden attackerar medvetandet och skjuter pilar genom den annars släta bildytan. Det är elementet som sticker ut och rycker tag i betraktaren. Det handlar ofta om en liten detalj i bilden som fångar intresset, väcker känslor och fastnar i minnet långt efter att blicken lämnat bilden i fråga.

Punctum är inte en del av bilden, utan en upplevelse som föds i betraktarens medvetande, högst subjektiv och personlig. Vissa bilder som anses särskilt starka, väcker punctum hos flera människor, men enligt Barthes teori ligger punctum helt utanför fotografens kontroll och skapas efter betraktarens egen världsbild och tidigare upplevelser.

Att finna ett punctum i en bild kan ske snabbt, men ofta krävs det en viss ansträngning hos betraktaren. Det är ofta svårt att sätta fingret på bildens punctum och i betraktande stund är det svårt att bedöma. Det är först i efterhand, då insikten om vilken detalj som hänger kvar i tanken som begreppet klarnar och växer i styrka.

Punctum i en bild kan upplevas både positivt och negativt. Det kan vara en detalj som hänför betraktaren, som stärker bilden och gör den vacker. Likväl kan punctum verka i motsatt riktning. Det kan vara en störande faktor i en annars vacker bild. En detalj som en felknäppt skjorta, ett ansiktsuttryck eller liknande som stör bildupplevelsen. Hur betraktaren än försöker ta in resten av bilden, leds blicken till samma störande detalj. Även det räknas som punctum.


Håller bilden på att bli en “hinna” framför verkligheten? 
Hur trovärdig är den digitala bilden?


Susan Sontag i boken ”fotografins estetik” att i den moderna erfarenheten måste det finnas bilder för att något ska bli verkligt. Fotografier identifierar händelser. Fotografier förlänar händelsernas betydelse och gör dem minnesvärda. För att ett krig, en ogärning eller en naturkatastrof ska framstå som angelägna måste händelsen nå folk genom de olika system från dagstidningar och tidskrifter till television och internet som förmedlar fotografiska bilder till miljontals människor.

Mot bakgrund av den expanderande bildvärlden ligger fotografins mening inte i den sociala eller moraliska agitationen, som manar oss att känna och agera, utan i en konstaterande verksamhet. Vi ser, vi lägger på minnet, vi bekräftar. Detta är ett svalare seende som pacificerar. Vi ser på varje bild mindre än sekund numera, bara för 20 år seden var siffran cirka 10 sekunder eller mer.